Jensen och Pedersen har varit ute och rumlat runt ordentligt. Pedersen inbjuder Jensen på en godnatt-drink. Men när Jensen skall gå hem tycker Pedersen att Jensen borde stanna över och sova till morgonen därpå.

Men Pedersen är gift och har bara dubbelsängen, så han lägger sig själv i mitten och har Jensen på sin ena sida och hustrun på den andra. Plötsligt vaknar Pedersen av att Jensen kryper över honom, varpå han säger:

"Jensen, vart skall du hän?"
Jensen svarar:
"Jag skall icke hän jag skall tillbaka."

- Är Er hund verkligen intresserad av Ert arbete?
- Inte alls. Han sitter bara och väntar på att jag skall klippa av ett öra.

Ruben gick till doktor Brandtvig i Hultsfred för sina besvär med hemorrojder. Han fick några stolpiller av doktorn som sa:

- Ta dom här och kom tillbaka om en vecka.
Efter en vecka var Ruben tillbaka hos Brandtvig:
- Nå, sa doktorn. Hjälpte stolpillerna något?
- Inte ett dugg, sa Ruben. Jag kunde lika gärna stoppat upp dom i arslet.

En sömmerska satt intill en älv och sydde. Rätt som det var tappade hon sin fingerborg och den rullade ner i älven. Hon blev förkrossad och började gråta. Då uppenbarade sig en god fe.

- Kära barn, varför sitter du här och gråter?

- Jag tappade min fingerborg i älven. Utan den klarar jag inte att försörja familjen.

Historiens sensmoral:

Närhelst en kvinna ljuger finns ALLTID goda grunder och orsaker, och lögnen är alltid till det bästa för andra. Så lyder andemeningen i alla fall.... och nu håller vi oss till den!!!

Inskickat av Bo Axhammar 2005-02-04

- Goddag, jag skulle vilja ha en slips som matchar min ögonfärg.
- Jag är ledsen min herre, men vi har ingenting i blodsprängt för närvarande.

Upphittat någonstans

En man kommer in på systembolaget och stegar fram till upplysningsdisken.

”Kan jag få litet hjälp, jag skall köpa litet vin?”

Inskickad av Bo Axhammar 2004-06-09

Inskickad av Bo Axhammar 2004-06-09

Två svenskar och två norrmän skulle ut och åka tåg. Norrmännen köpte var sin biljett
men såg att svenskarna bara köpte en biljett tillsammans. Norrmännen blev lite
fundersamma.

Väl ombord på tåget såg de två norrmännen att svenskarna låste in sig
på toletten. När konduktören kom knackade han på toalettdören och sa "Biljetten".
Svenskarna stack ut biljetten genom dörrspringan. Konduktören klippte biljetten och
stack in den igen.

Norrmännen såg det hela och blev mycket imponerade. På hemvägen köpte de två
norrmännen en biljett tillsammans. Svenskarna köpte ingen alls.

Ombord på tåget gick norrmännen och låste in sig på toaletten. Efter en stund kom svenskarna och knackade på dörren och sa: "Biljetten". Norrmännen stack ut biljetten genom dörrspringan. Svenskarna tog biljetten och gick och låste in sig på toaletten mitt emot.

Inskickad av Bo Axhammar 2004-06-06

Bonden Olsson skulle mata hönsen. Han öppnade dörren och klev in. Tuppen var just i färd med att bestiga en höna, men när han såg att Olsson höll på att slänga ut mat kom han störtande och började äta.
- Det var som fanken, sa Olsson. Så hungrig har man väl aldrig varit....

- Jaha, sä karn, ja jö sitt pa första.

Inskickad av Leif Lundström 2004-01-13

Då hör jag killen bredvid nervöst säga:

- Du, kan jag ringa upp dig senare. Det är någon idiot i toabåset bredvid som sitter och svarar på allt jag säger till dig!

Inskickad av Bo Axhammar 2003-12-15

”Vad ska detta betyda! Här kommer man hem från tjänsten hungrig som en varg och håken vet vad dom bjuder en att äta Ja, och man har inte ens sett röken av något ordentligt. Och anmärker man det minsta, så blir det genast grin och jämmer, Vad i all världen skulle man gå och gifta sig för”?

Efter detta utbrott klirrade mannen med ätverktygen, reste sig och gick ut ur köket och slog dörren hårt igen efter sig. Hustrun brast i gråt, förde servetten till ögat och gick även hon.

”Vad tog det åt dig, som gick och gifte dig”, tänkte han. ”Ett lugnt familjeliv, kan tänka. Man hann inte blir gift förrän det var färdigt”.

En kvart senare hördes mjuka steg utanför dörren...
”Ja, just det ja! Det är sakernas gång... Förolämpa och retas, men nu smyger hon utanför dörren och vill försonas. Men det må hon inbilla sig! Förr låter jag mig hängas än att jag låter försona mig”!

Dörren gick upp med ett svagt knarrande och stängdes inte igen. Någon kom in och smög med tysta tveksamma steg mot divanen. ”Nå, det må vara hänt! Hon ber om förlåtelse, tigger och snyftar. Men nu fick hon fikon, Zakarias!! Inte ett ord jag ska säga, om jag så ska dö på kuppen... Jag spottar åt henne, och inte ett ord”!

Mannen pressade ned huvudet i kudden så långt det gick och låtsades snarka. Men även män är svaga, inte blott kvinnor. De har lätt för att brusa upp men.. När han kände en varm kropp mot sin rygg makade han sig längre in mot väggen på divanen och drog åt sig benen. ”Jojo! Nu blir det naturligtvis ömma scener, omfamningar och kyssar. Jag uthärdar inte detta känsliga daltande. Och lika fullt.. så måste man väl förlåta henne, i hennes tillstånd kan det vara farligt att bli upphetsad. Jag håller väl henne på halster en timme i alla fall”.

Alldeles intill sitt öra kände han ett lätt flåsande. Ett till, ännu ett till. Han kände den lätta beröringen av en hand. ”Nå, låt gå då! För sista gången ska jag förlåta henne. Onödigt att plåga henne längre nu. Så mycket mindre som det var mitt eget fel... Jag började ju gräla för rena småsaker. Nå, min lilla kissekatt”!

Mannen förde handen bakom sin rygg och famnade en varm kropp Å Fy....! Bredvid honom låg hans stora schäfer, Dianka

Skrev Anton Tjeckov

och inskickad av Ulf Omnell 2003-08-06

En driven advokat från en av de finare byråerna i Stockholm hade givit sig upp på jakt i en avlägsen trakt i Västerbotten. Han hade genast tur och sköt två ripor i samma salva, vilka dock föll ned på ett fält på andra sidan av ett närliggande stängsel.

När advokaten klättrade över stängslet körde en äldre samisk man upp bredvid honom på sin skoter, med tofsmössa och allt, och frågade "Men fa håll tu på me?"

Advokaten svarade "Jag sköt två ripor som föll ned här på fältet och nu skall jag hämta dem". Den gamle samen svarade "Te här he ä min mark, å tu få int komma öfer tängsle!".
Den indignerade advokaten sa "Du, jag är en av de bästa processadvokaterna i Sverige, och om du inte låter mig få riporna, så stämmer jag dig och tar allt du äger".

Den gamle samen log och sa "Uppenparligen tjänner tu int till hur fi löse tvister i Västerpotten. Små meningsskiljaktigheter som ten hä ortnar fi me ten västerbottniska tresparksregeln". Advokaten frågade "Vad är den västerbottniska tresparksregeln?" Samen svarade "Jo, eftersom tvisten uppstått på min mark, så sparka ja dig först tre kånger, å sedan sparka tu mig tre kånger å så fidare till tess ten antre ger upp".

Advokaten tänkte snabbt igenom den föreslagna tävlingen och beslutade att han nog ganska lätt skulle vinna över den gamle geten och meddelade att han accepterade den lokala seden.

Samen gick sakta av skotern och fram till advokaten. Den första sparken landade, med all tyngd från den stålhätteprydda skoterkängan, mitt i advokatens skrev och fick honom ned på knä. Den andra sparken träffade i mellangärdet och advokatens senaste måltid fick en gratisresa uppåt.

Advokaten stod nu på alla fyra och samens tredje spark träffade rakt i baken och sände honom huvudstupa ned i en hög med färsk renspillning. Advokaten uppbringade all sin viljestyrka och kraft och lyckades komma på fötter. När han torkade sitt ansikte med sin jackärm sa han "Okej, din gamla sate, nu är det min tur". Den gamle samen log och sa, "Nä, ja ger mig, tu kan ta riporna".

Inskickad av Bo Axhammar 2003-08-21