Vem är Lennart Parknäs?
Ett namn, som figurerat i Ersnässammanhang det senaste året är Lennart Parknäs. Från årets Hemvändardag rapporterar Ersnäsbladet nr 43 att ” En man med göteborgsdialekt berättar att han är släkt med halva Ersnäs. Under framställningens gång får åhörarna snarare intrycket att den beräkningen verkar vara tilltagen i underkant.” Och i nr 38 kunde vi läsa: ”Lennart Parknäs överlämnar sin boksamling på ca 200 titlar till Ersnäs hembygdsförening. Samlingen innehåller böcker om Norrbotten och Ersnäs.”
Från Ersnäsdagen 10 juli 2004. Ralph Lundsten, Lennart Parknäs,
Per-Erik Nilsson
och Leif Lundström får sig en pratstund. Rose-Mari Bäckström
i bakgrunden.
Vem är denne
Lennart?
Ersnäsbladets utsockneskorrespondent tog kontakt med honom för att höra.
– Varifrån kommer ditt intresse för Ersnäs?
– Ja, det är så att båda mina föräldrar kommer från Ersnäs och bott där i många generationer. Min mamma hette Nancy Nordberg och var ifrån Svartskatan. En bror till henne, Markus, var farfar till Peter Nordberg, som nu bor där. Min morfars farfar hade en syster Maria Christina, som gifte sig med Onsalaskepparen Christian Cullberg som hade förlist i isen utanför Alhamn. På det viset är jag släkt med alla Cullbergare i Alhamn och Luleå. Min mormor Augusta Wikström var från Avan, så där har jag också släkt. Och på mormors sida har jag också en hel binge släkt med namnet Wikström eller Wiklund bl a uppåt Klöverträsk.
– Nå, men din pappa då?
– Han hetter Axel Pettersson men tog sig namnet Parknäs. Han var född i Granströms i Svedjan. Hans bröder hette Svante och Sven och tog sig namnet Beckenäs, så där har jag en drös med kusiner, många håller ju till i Bäcken, som ju ursprungligen var vår farfars fars (Petter Nilsson) torp. Pappa hade ju en syster Emma, som gifte sig i Lars-Antons i Svartskatan. Det gör att Malin Hermansson och jag var kusiner. Och att en av Ersnäs nyaste invånare, som det stod om i senaste Ersnäsbladet (”Nina Dahlbom och Lars Eriksson har fått en dotter den 26 juni”) är ett kusinbarnbarns barn till mig. Hänger du med i svängarna?
– Nja, det slår knutar i hjärnvindlingarna!
– Nåväl, du får försöka för det blir bara värre! Farfars far Petter hade en bror Johan, som bosatte sig i Gabbris på Mörön. Så Aina Larsson där och jag är fyrmänningar. Hennes farfars far Johan hade bl a två systrar Anna och Maria och via Anna är jag släkt med Folke Öhman. Och via Maria är jag fyrmänning med Rolf Nilsson på Klubben. Alla dom här namnen innebär ju att många, många Ersnäsbor kan räkna ut hur eller att vi är släkt. Dit hör t ex Kristina Holmberg på Ralph Lundstengården.
– Oj, då! Men sen är det väl slut?
– Nej, då! Min farfars far Petter hade fler syskon. En syster, Sophia, kom sig till Pouttaure och gifte sig med en Lundström och därifrån kommer en massa människor, som bland Ersnässläktingarna kallades ”pouttaurefolket”. Petter hade också en bror, som hette Erik och han övertog gården som är Peel i Svartskatan. Så Willy Eriksson, som bor där nu, och jag är fyrmänningar.
– Varför heter gården Peel?
– Jo, det var efter min farfars farfar Nils Petter Eriksson. Han var den kände separatistledaren, som gick (ja, gick!!) till Stockholm för att få träffa kungen Oscar I och be att man skulle få använda de gamla versionerna av katekesen och psalmboken. Men det är en så lång historia så den får vänta.
– Du själv då? Vad är du för en? Vad har du hamnat i livet.
– Farfar tog pappa till SJ:s verkstad där han arbetade och sen kom pappa ut ”på linjen” och blev lokeldare, sen lokförare och placerades i Kiruna. Där föddes jag 1928. Men 1935 flyttade vi till Göteborg och där gick jag i skola. Jag var mycket i Ersnäs när jag var i skolåldern hos morfar Gustaf Adolf i Svartskatan och hos farmor Amanda och farafar Nils i Svedjan. Med tiden blev jag pedagog och psykolog. Ett tag var jag avdelningsdirektör på gamla Skolöverstyrelsen men de sista 30 åren har jag varit frilansande konsult och arbetat med grupper och personlig utveckling. De sista 14 åren har jag arbetat uppåt 2 – 3 månader varje år i Italien. Jag har senare bott i Köpenhamn, Stockholm och Möklinta men nu bor jag i Sala och Stockholm med min fru Maria och vår dotter Amanda. Jag har tre andra barn och i april blev jag morfars far.
– Och hur har du det med Ersnäs nu?
– Jag har
försökt att vara här nån vecka eller två varje år
men det har inte alltid blivit av. I somras var det senast och det var väldigt
roligt att prata på Hemvändardagen. Jag känner mig priviligierad
som har så stabila rötter i Ersnäs. Det är inte många
människor i världen som kan åka runt och hälsa på
i gårdar, som ägts av min morfar, min farfar, min farmor, en syster
till min farfar, en bror till min farfar, min farfars far, en bror till min
farfars far och min farfars farfar (jag hoppas jag inte glömt några,
ja det finns ju närmare släkt, min fasters, Emmas, gård). Och
det är högst tre mil mellan dem! Och på alla de här gårdarna
bor det släktingar kvar! Det är priviligierat.
Uppdaterad 27 november, 2004